Historik

Musikerna och musikinstrumenten har i alla tider varit en naturlig del av en armé, såväl i krig- som i fredstid: signalerna som gav order på slagfältet, trummornas taktfasta marsch, harmonimusik vid parader, gudstjänster och mässliv. Det mest exklusiva truppslaget var kavalleriet, som stod konungen närmast. Dess musik bestod av trumpeter och pukor, som ansetts vara de förnämsta instrumenten vars klang genom historien förknippats med Gud och himmelriket. Långt in i modern tid har därför kavallerimusikkårer enbart bestått av mässingsinstrument.

Foto: Christian Ekstedt

Om man blickar bakåt i tiden ser man att en rad milstolpar passerades ungefär samtidigt omkring förra sekelskiftet. Sådant som handlar om hur vi verkar, låter och ser ut, och som inte ändrats så mycket sedan dess: 1895 tillkommer paraduniformen som vi fortfarande använder, 1897 invigs kasernen vid Lidingövägen där vi än idag håller till, 1906 införs bruket med vaktparad till häst som alltjämt fortgår. Under slutet av 1800-talet har bleckblåsinstrumenten genom den industriella revolutionen utvecklats snabbt och fått sin utformning som i stora drag är densamma som idag. Under denna tid komponeras också mycket av den musik som fortfarande utgör kärnan i vår ceremoniella repertoar.

Vid denna tid finns två kavalleriregementen i Stockholm: K1: Livgardet till häst och K2: Livregementets dragoner. Dessa har var sin liten musikkår som vid vaktparader ofta spelar sammanslagna. 1927 läggs K2 ned och kvarvarande delar, bl. a. musikkåren slås ihop med K1. Musikerna är vid denna del en del av regementets underofficers- och underbefälskår.

1957 tas alla musikkårer bort från regementena, standardiseras och läggs centralt under armén. Detta innebär att K1:s musikkår försvinner, men beriden musik utförs av en beriden avdelning ur ”Arméns musikkår i Stockholm”. Musikerna rekryteras fortfarande som stamanställda elever, ofta i unga år, och utbildas av äldre kollegor i musikkåren. Den högre utbildningen av militärmusiker lever ännu kvar vid musikunderofficersskolan som är en del av Kungl. Musikhögskolan.

Fjorton år senare tas ett radikalt och internationellt sett unikt beslut om att avskaffa militärmusiken i Sverige. De 25 musikkårerna överförs år 1971 till Statens regionmusik. Inom några år har huvuddelen av regionmusikavdelningarna gjorts om från blåsorkesterar till andra ensembleformer. I Stockholm finns en ridande avdelning ur ”Stockholmsmusiken” som sköter högvaktsmusiken till häst.

Foto: Christian Ekstedt

I början av åttiotalet söker Försvarsmakten alternativ till regionmusiken (fr o m 1988 länsmusik) vilket leder till att en värnpliktig musikpluton inrättas i Strängnäs. 1990 tillkommer tio värnpliktiga trumpetare till K1 (Arméns dragontrumpetare) för att förstärka den ridande avdelningen. Redan två år senare övertar den nu 25 man starka Livgardets dragontrumpetarkår uppgiften att spela vid beriden högvakt. 1996 läggs Stockholmsmusiken ned.

Med tiden får den värnpliktiga kåren mer kvalificerade uppdrag vilket leder till att det nuvarande namnet Livgardets dragonmusikkår antas. Rekryteringen av värnpliktiga musiker är dock osäker och redan under 90-talet korttidsanställs även f d värnpliktiga musiker.

2009 inrättas för första gången åtta fasta musikertjänster i Livgardets dragonmusikkår. Cirkeln är därmed sluten i och med att militärmusikerna som verkade här under 1900-talets första hälft nu fått sina efterföljare. Sedan 2011 är hela musikkåren fast bemannad med civilt anställda yrkesmusiker.